Emmas

Torkel Pettersson är ju bra, men den här pjäsen var lite för konstig för min smak. Första delen hade åtminstone en handling men sen flippade det ur totalt. Det roligaste var själva mellanakten där Torkels rollfigur hade slagit ner den andra manliga karaktären och lagt honom framstupa över köksbordet, drog ner brallorna på honom och stack in en knäckebrödsskiva mellan skinkorna på honom. Där låg han sedan medan en kvinna (som inte hade varit med tidigare)kom in och spelade trumpet. Men efter detta liknade det mest någon sorts modern poesi, allt blev väldigt konstigt.