Emmas

I dag har jag haft riktigt roligt på jobbet. Vi hade beredskapsövning som gick ut på att vattnet i Stockholm var otjänligt, och jag och två till blev utsedda att delta i spelet genom att ringa och spela allmänhet. Så jag har varit orolig tant, kräksjuk småbarnsmamma, arg östermalmsdam, frågvis förskolechef, skitförbannad pizzeriainnehavare... Vi var fem stycken som satt i ett rum och ringde (jag och två till var som sagt "statister" vars främsta uppgift var att ringa ner växeln, medan tre andra ingick i övningsledningen och fick ringa i egenskap av journalister och liknande). Vi hade jättekul!

På eftermiddagen åkte jag ut på en slutbesiktning och hamnade mitt i en byggarbetsplats med fullt av byggnadsarbetare, och gott humör som jag redan var på log jag mot alla, och de log tillbaka och nu är jag på strålande humör! Var ska man göra av alla sina vårkänslor??

Vi har bytt blodsockermätare, den nya som heter FreeStyle Mini är mindre och sötare än den som vi haft i fem år, den har belyst display, den kräver mycket mindre blod (0,3 mikroliter jämfört med 2 mikroliter), den är mycket snabbare (5 sekunder jämfört med 30 sekunder) men framför allt har Siri haft jättebra värden ända sedan vi bytte! En riktig glädjemätare med andra ord!

Nu har jag börjat så smått att skriva ner vilka som kan tänkas vilja komma och fira min 40-årsdag, och leta efter festlokal. Karaokemaskinen är bokad! Jag är nervös! Härom natten drömde jag att festen gick av stapeln, ett 20-tal gäster kom, det fanns ingen mat, ingen musik, bara en tråkig tipspromenad och när den var avklarad satt alla och tittade på mig och undrade vad som skulle ske och jag hade inget att komma med! Puh, vilken mardröm!!

I morse läste jag Anne Haavistos kolumn i City. Hon är bra tycker jag, jag känner ofta igen mig i hennes funderingar. Så även i denna, som handlar om märkliga vårkänslor.