Emmas

"Välkomna hit! ...eller inte."

SL har ett eget språk. Vi andra stannar ibland på grund av stoppsignal. Pendeltågen stannar på grund av stopp i signal. Jag sitter på ett sånt tåg just nu.

Vi är på väg hem från landet och Alida sitter och slötittar ut genom fönstret.

Vi passerar en vägskylt.

- "Blåsta Skolkloster"?? säger Alida med mycket undrande tonfall.
- Nej, säger jag, Bålsta och Skokloster.
- Vad betyder det?
- Vad det betyder? Det betyder ingenting, det är två ställen.
- Jaha! Jag trodde det var typ ett kloster som var en skola där de som var blåsta gick!



En skön helg har vi i alla fall haft, och vi var ute i skogen bara en dryg timme och det fanns helt sjukt mycket svamp, 2,5 kg plockade vi. Vi skördade vår potatis också, det var desto mindre, ca 250 gram, räckte till en förrätt. Men gott! 

 När jag läste baksidestexten trodde jag verkligen inte att det här var en bok för mig.

Boken utspelar sig i ett framtida Ståkkålm, närmare bestämt Hornschtull, på 2200-talet. Knegaren Toff får tag på papper och penna och ger sig till att skriva, trots att det är förbjudet. Boken hittas i ett ännu mer framtida Svärje (på 2400-talet), och detta ska ska föreställa en utgåva med kommentarer av Muhan Bentson.

Boken är absolut tankeväckande och innehåller en hel del roliga knorrar. Toff funderar mycket över den gamla tiden, det vill säga dagens Sverige, och hans funderingar kan få läsaren att inse att det inte är så självklart att ha det som vi har det idag.

Hela boken utspelar sig inte i Hornschtull, Toff kommer i kontakt med en "klubb", männsikor som liksom han är intresserade av läsning och av det gamla Sverige, och tillsammans flyr de från skyfflarna och fullmäktige i Ståkkålm och ger sig ut på en vandring söderut.

Jag ska inte avslöja hur boken slutar, men det stör mig att jag inte förstod bokens slutknorr, särskilt som jag har uppfattat att det var något av en aha-upplevelse för andra läsare?

Köpte det här "honungsträdet" förra veckan. Idag har jag beskurit det och planterat om det i denna bonsaikruka som jag haft stående i ett skåp sedan början på 90-talet.

Ska bli spännande att försöka hålla det vid liv!

och Jenson med.

Nu har det börjat regna också. Det känns som att vila är det bästa man kan göra.

Det är trist att ha en dotter som inte gillar paj, när man själv tycker det är så gott. Det är tillagad frukt och bär hon inte kan med. Så idag lagade vi smulpaj där vi la i de färska bären efter att ha gräddad pajdegen! Enkelt och gott. Gjorde den i portionsformar och varvade bären med vaniljvisp ovanpå. Det blev vackert också:

Fick ett brev från Greenpeace idag. De berättade hur många viktiga projekt de har på gång, och frågade om jag skulle kunna tänka mig att öka mitt bidrag med tio kronor per månad.

Jag var på väg att lägga brevet i pappersinsamlingen, som jag vanligtvis gör med den här typen av brev, samtidigt som mina ögon stannade till vid en rad i slutet av brevet:

Om du har möjlighet att höja ditt bidrag behöver du inte göra någonting. Ändringen kommer att träda i kraft från och med september. Skulle du inte vilja ändra ditt månadsbelopp ber vi dig kontakta oss...

Hahaha! Jag tycker det är jättebra att inte behöva anstränga mig för att öka mitt bidrag. Men undrar hur många som blir förbannade? Och hur många som inte ens märker att de ökar sitt bidrag?

Har haft en himla fin helg på landet och tagit en massa kort på min härliga familj.

Eftersom det har varit många inlägg om Siri på sistone så får det bli en bild på Alida här, men det går som vanligt att se alla bilder här för den som vill.