Emmas

Nyss var de små och klängde på oss, nu är de plötsligt stora och åker iväg på en massa olika aktiviteter och lämnar mamma och pappa ensamma hemma.



Idag var det Siri som gav sig iväg till trakten av Ånge för en vecka i kompisen Hannas mormors stuga.

Alida är ute i skärgården sedan i söndags, kommer tillbaka nästa fredag. Det är ett livskunskapsläger anordnat av Protus, ett oreligiöst alternativ till konfirmationsläger.

Per har en robotgräslippare (och tio andra gräsklippare).



Han beskrev vad som händer med till exempel skor, vattenslangar och trädgårdshandskar om man glömmer dem på gräsmattan.

Efter att ha hört när klipparen körde över ett nedfallet äpple, och sett hur äpplet såg ut efteråt, tror vi honom.

Den här veckan cyklar jag till jobbet på min nya cykel. Den glider fram så mjukt och tyst och växlarna glider i direkt. Lycka!

Under semestern har jag cyklat på de gamla skramliga cyklar vi har på landet, på grusvägar. Men där är omgivningarna desto vackrare! En kväll fick jag med mig Siri, här är ett par bilder.

Det bor en falk granne med oss på landet. Eller ett par, är det väl. Fast i år har jag inte hittat var de har sitt bo. För två år sen lokaliserade jag boet, och ag tror nog det var falkarna som häckade på kyrkogården för typ fyra år sedan. Men det var för två år sedan som jag lyckades bestämma mig för vad det var för rovfågel som svichar över våra huvuden då och då: Lärkfalk.

I år hade jag en målsättning att fånga den på bild. Det gick sådär:







Jag ska nog önska mig ett längre tele i julklapp och målsättningen för nästa sommar får bli att ta en BRA bild på falken!

Tänker på de drabbade i Norge. De som har genomlevt fasan, de som har förlorat vänner och familjemedlemmar, alla norrmän som fått sin världsbild och sin bild av sitt land rubbad för alltid.



Även vi i Sverige är drabbade. Inte bara vi som har släkt och vänner i Norge - som så många har - jag är säker på att de flesta svenskar idag identifierar sig med våra grannar i väster.

Siri var där, medbjuden av kompisen Linnéa.

Jag illustrerar detta med ett foto jag tog i Nora i fredags. -Vad har denna gata med Harry Potter att göra, någon?



Jag skulle i alla fall kombinera skjutsning av biobesökare med besök i bostaden (vattna blommor, tömma brevlådan). Vi akte från Ramsberg kl 9.30 i morse. Efter drygt sex mil, ca 50 minuters körning, började det bli dags att tanka. I samband med detta insåg jag att jag hade glömt plonkan. Varken kontanter, betalkort eller körkort fanns med på resan. Det var bara att vända om.

Bränslemätaren kröp stadigt nedåt. Med 5 kilometer kvar till Ramsberg visade "kilometer kvar-mätaren" noll. I Ramsberg finns ingen mack. Humöret var inte på topp.

Men det löste sig. Mats tog med vår dunk och lånade en bil av en snäll granne. Så åkte vi till närmsta mack 15 km bort och bränslet räckte. Mats fick en puss och jag och Siri åkte 1,5 timmar försenade mot Stockholm, gasen i botten. Siri hann till sin premiär, vi mötte upp kompisen direkt vid filmstaden istället för att åka hem emellan.

Men så fick vi ett grattis-sms, och tack vare det så har vi kunnat följa traditionen att ta ett familjeporträtt den 8 juli. Så här blev det i år:



Följ vår falmiljs utveckling till hur den ser ut idag här!

Nästa vecka är det vi som är värdar på Ölsjöbadet och -camping. Vi skal hålla rent, sälja glass och korv, hyra ut tältplatser och låna ut badleksaker. Kom och hälsa på vet jag! Långväga gäster kan övernatta i vår bäddsoffa efter att ha njutit av Sveriges (eller i alla fall Lindesbergs kommuns) finaste badplats.