Cyklister och pling
Har under en tid tänkt skriva ett blogginlägg om att använda rinklockan när man cyklar. Men som ni märker har jag ägenat mig åt annat än bloggande på sistone...
När jag som cyklist plingar på de som går längre fram på den kombinerade gång- och cykelbanan, gör jag det för att uppmärksamma dem på jag kommer.
Det jag önskar ska hända är att de går ut mot ena kanten av banan, och därmed dels visar att de har hört mig, dels på vilken sida jag ska åka förbi.
Det som i verkligheten händer är, i nästan samtliga fall, att de vänder sig om och tittar på mig, gärna samtidigt som de ser lite sura ut ("tror du att du har ensamrätt till den här vägen, eller??" Inte alls säkert att de tänker så, men det ser så ut).
Ofta är det sällskap på flera personer som går i bredd, som gör att jag känner mig föranledd att plinga, eller folk med hund eller småbarn som de inte ser ut att ha full koll på.
Det som fick mig att tänka att jag skulle skriva om detta var när tre tonåringar som gick i bredd och som jag plingade på gick åt olika håll, (efter att ha blängt på mig), två gick till vänstra sidan och en till höger. Jag tänkte glida mellan dem, men då tog en av dem som gått till vänster tag i henne som gått till höger och började dra henne åt sitt håll, ivrigt förklarande att det var det rätta. Men hon var lika säker på att höger var det rätta och kämpade emot.
När jag som cyklist plingar på de som går längre fram på den kombinerade gång- och cykelbanan, gör jag det för att uppmärksamma dem på jag kommer.
Det jag önskar ska hända är att de går ut mot ena kanten av banan, och därmed dels visar att de har hört mig, dels på vilken sida jag ska åka förbi.
Det som i verkligheten händer är, i nästan samtliga fall, att de vänder sig om och tittar på mig, gärna samtidigt som de ser lite sura ut ("tror du att du har ensamrätt till den här vägen, eller??" Inte alls säkert att de tänker så, men det ser så ut).
Ofta är det sällskap på flera personer som går i bredd, som gör att jag känner mig föranledd att plinga, eller folk med hund eller småbarn som de inte ser ut att ha full koll på.
Det som fick mig att tänka att jag skulle skriva om detta var när tre tonåringar som gick i bredd och som jag plingade på gick åt olika håll, (efter att ha blängt på mig), två gick till vänstra sidan och en till höger. Jag tänkte glida mellan dem, men då tog en av dem som gått till vänster tag i henne som gått till höger och började dra henne åt sitt håll, ivrigt förklarande att det var det rätta. Men hon var lika säker på att höger var det rätta och kämpade emot.
Jag har idag läst en diskussion på FunBeat om cyklister på gång- och cykelbanor, och insett att det är fler än jag som ofta avstår från att plinga för att inte göra medmänniskor sura. Detta är ett dilemma tycker jag! Jag vill ju att alla ska vara glada (åtminstone undviker jag själv att vara orsaken till att folk blir på dåligt humör). Men jag vill också ta mig fram så fort och smidigt som man rimligtvis kan i stockholmstrafiken, och utan att riskera att köra på någon!
Vi som cyklar rör oss relativt fort och tyst framåt. Vi vill inte krocka, och heller inte skrämma folk genom att oväntat dyka upp tätt intill dem. Jag brukar ofta växla eller hosta eller på annat sätt ge ljud ifrån mig för att få göra fotgängarna observanta på att jag kommer, men allvarligt talat, det är ju löjligt!
Jag tycker att vi cyklister borde plinga mera, och från och med nu tänker jag själv föregå med gott exempel!
