Emmas

 En massa bilder från mars och april finns nu i vårt digitala fotoalbum

det gick utan missöden och jag känner att jag har växt, som cyklist, som stockholmare och som människa. Jag är nämligen rätt osäker, både på trafiken och på själva cyklingen, och något av en fegis. Tidigare har jag bara cyklat på cykelvägar och i villaområden, typ.

Hon sa bara "det där gör jag" och så klämde hon upp ett fettveck med vänsterhanden och med högerhanden tog hon och stack LÅNGSAMT in nålen och tryckte sen försiktigt tejpen på plats.

som är lugn och sansad och inte riktigt förstår vilken respekt den inger. Som en engelsk bulldog.  Skulle det vara  jag det? Ja, varför inte? Kolla själv vilken hundras du liknar på svt´s webbplats.

som fyllde lägenheten med Svenska Favoriter (ur vår radio kommer det mest P1 på låg volym). Men visst är det skönt att golven och kaklet och bänkskivorna är klara så vi kan ställa alla möbler på plats. Hoppas bokhyllan har klarat 10 dagar i en pressening i regn och slask.

Nu har vi fått bekräftat att hantverkarna i stugan är i full gång med inredningen av vinden, så där kommer vi också att kunna njuta av nyfixat när vi åker dit i påsk. Härligt!

Nu har vi hantverkare hemma som har slipat parketten i vardagsrummet och ska byta golvet i köket och hallen på nedervåningen, samt kakla i köket och gästtoaletten och byta bänkskivorna. Vi har tömt hela nedervåningen på möbler och fyllt sovrummen uppe med ägodelar, allt är en enda röra. Till råga på allt så fick jag förnyelsefnatt och annonserade ut vår matgrupp på Blocket, och plötsligt var den såld utan att vi hade någon ny, så vi fick sitta på golvet och äta. Nu har vi i alla fall fått tag på nytt bord och nya stolar, men det krävdes två turer till IKEA för de stolar vi estmt oss för var slut i Barkarby, så det blev till att åka till Kungens Kurva också.

Natten till torsdag lossnade Siris infusionsset, den kanyl där insulinet från pumpen går in i kroppen, med följd att hon fick insulinrist och syraförgiftning och kräktes, puh, jobbig natt. Efter halva torsdagen var hon i alla fall helt återställd och vi njöt av det fina vårvädret, men då råkade vi ut för motgång nummer tre:

Vi krockade! Påkörda bakifrån av en stor jeep-aktig bil så vårt bakparti lev intryckt och skevt, bakluckan går knappt att öppna och ena lyktan är krossad. Vår nya fina Volvo! Skönt i alla fall att inte vara skyldig till olyckan, killen i jeepen var mer förtvivlad än jag. Och ingen blev skadad.