Emmas

Jag känner mig nästan kär i lägenheten, sådär så man blir sugen på att hångla, men det är inte så lätt att hångla med en lägenhet, speciellt inte om man inte har tillträde till den förrän om två månader...

Men den är STOR och fin, och det är så spännande att vi ska börja på ny kula. Även om vi bara flyttar drygt tre kilometer (norrut) så är det till en annan kommun, andra grannar, nya skolor för barnen, och vi ska ha visning på den här lägenheten och hur mycket kan vi få ut för den och att sälja en lägenhet i Stockholm är ingen barlek, det ska stajlas och fixas och rensas på personliga ting... Så det är mycket nu!

Vi har lagt ett bud på en stor trevlig lägenhet och det är ingen som har bjudit över oss sedan i går eftermiddag... När som helst kommer det att låta om mobiltelfonen och antingen är det ett SMS om någon som har bjudit över eller så är det mäklaren som säger att vi får köpa. Jag vet inte vilket jag är mest rädd för.

Vi har haft många motgångar sedan Siri börjad med insulinpump för ett halvår sedan. Om jag inte räknat fel är det åtta gånger hon hunnit bli så pass dålig att hon kräkts på grund av insulinbrist - så kallad syraförgiftning:

- Två eller tre gånger när vi har bytt infusionsset (den lilla kanylen som sitter fast med en plåsterlapp på magen, där insulinet går in i kroppen) har vi inte märkt att nålen inte stuckit hål på huden, utan istället har det blivit ett litet hudveck under plåsterlappen där insulinet har sipprat ut. Vi vet ingen annan som drabbats av detta? Kan det vara så att Siri har ovanligt segt skinn?? Nu är vi naturligtvis väldigt uppmärksamma på detta, men faktum är att det är SVÅRT att få hål på huden!

- För att se om det kunde lösa ovanstående problem provade vi ett annat infusionsset (quick-set istället för easy-set, för den invigde). Den gick bra att sätta, men efter gympan när Siri hade duschat och kopplat loss den misslyckades hon med att koppla tillbaka den - och blev dålig och kräktes ett par timmar senare.

- I somras när Siri hade kopplat loss pumpen när hon badade i vattenspridaren glömde hon koppla tillbaka infusionssetet och satte bara på sig midjebältet med pumpen. Då var hon uppslukad av ett TV-program, och varken jag eller Mats kollade henne innan hon gick och lade sig. Några timmar senare vaknade hon och mådde illa.

- Kaninen har gnagt hål på slangen så att insulinet sipprade ut på halva vägen istället för att fortsätta in i Siri.

- Infusionssetet har lossnat när Siri åkte rutchkana på mage.

- Siri fick en tuff mobiltelefonväska att ha pumpen i i ett band runt halsen, istället för den vanliga midjeväskan. Detta gick hon och slängde med - bollade den fram och tillbaka mellan händerna. Vi förstod inte alls varför blodsockret steg och hon började få ont i magen - förrän vi tog ut pumpen ur väskan och upptäckte att reservoaren hade lossnade från pumpe. Numera är det bara midjeväskan som gäller.

- I natt var det dags igen, denna gång utan uppenbar anledning? MEn vi bytte infusionsset igår kväll och en tänkbar förklaring kan vara luftbubblor i reservoiren. Vi måste försöka byta tidigare på dagarna, för på natten är doseringen så väldigt låg (litet flöde i slangen) att en luftbubbla kan ge stor effekt.

Det känns som om jag har glömt någon incident, men annars räcker det som det är! Stackars lilla Siri, hon är så ynklig när hon mår så där dåligt, då gråter hon och ber att få börja med sprutor igen. Men mellan de här missödena funkar det ju så bra med pump... och varje gång tror vi att det är den sista, för nu ska vi minsann inte vara så klantiga mer...

Det är med mycket blandade känslor jag konstaterar detta...

frågade vi vår sjuåring.
-Nej, sa Siri. Jag har så mycket annat jag ska göra på min fritid.
-Jaså? Som vadå?
-Som att hänga med Natalia.