Emmas

Åh vad det ska bli gott att få äta kakor, chips och godis igen, mums!

Att vi sekulariserade svenskar inte tänker så mycket på jesu födelse när vi firar jul, utan att det snarare handlar om en urgammal midvinterhögtid kan vi väl vara överens om. Visst behövs det en festlighet med ledighet, god mat, trevligt umgänge och tända ljus när det är som mörkast.

Och att vi VÄNTar på julen så intensivt att vi måste räkna ner tiden tills vi är där är också uppenbart. Första adVENT är nu passerat. Även om det stavas olika så är det så självklart att advent handlar om att vänta på julen. Vi tjuvstartar med julens tända ljus och pynt, vi tjuvstartar med gott julfika, snart, snart är det jul!

Men visste ni att i kristendomen har julen och advent inte med varandra att göra? Advent betyder "ankomst" det fick vi lära oss i skolan. Men det är inte jesusbarnets ankomst till jorden det syftar på, utan den vuxne Jesus ankomst till Jerusalem för att fira påsk - det som skulle bli hans sista påsk.

Nu är jag nar talat om hur okristlig jag är ska jag illustrera inlägget med en bild där jag sitter och läser bibeln.



Taget med stativ och självutlösare, i vår afrikahörna.

Fler bilder med tema advent hittar du via veckans tisdagstema.

Som den trädkramare jag är har jag med intresse följt nyheterna om eken på Gärdet. I morse låg delar av den på golvet i foajén till mitt jobb!






Anledningen till att man visar upp den är naturligtvis för att visa att den faktiskt var sjuk.

Nu har jag bestämt mig för att starta en ny kategori för träd, och detta får bli det första inlägget.

Min karriär som trädkamare är pinsam - jag har varit "mot" fällning av:
- fjällnära skogar, i min ungdom i Rörvattnet (de fälldes för bolagens profit);
- träden på tomten på Ingarö (de skuggade och skymde utsikten, tyckte vissa);
- björkarna på vår baksida i Kista (de orsakade allergier enligt vissa);
- körsbärsträden på vår framsida i Kista (de var sjuka enligt styrelsen, men vi tror att dn verkliga orsaken var att de skräpade ner och skymde utsikten),
- furorna i den "bynära" tallskogen i Ramsberg (som avverkades för bolagets profit).

Det pinsamma är att jag aldrig har protesterat.

Men inombords är jag en trädkramare. Träd är vackra och nyttiga. Jag blir lugn och glad av dem. Från och med nu ska jag ha som mål att publicera ett trädinlägg varje vecka.

...som inte har adventspyntat. Inte en enda ljusstake, stjärna eller slinga hos oss.

Men vi har precis kommit hem från landet, och där har vi pyntat (lite). Inget foto taget på pyntet dock, här kommer en häst och en ko istället.


(lägg märke till kyrkan i bakgrunden)

Fast med skor.


Foto Alida

Tredje veckans späkning gav ingen effekt alls på vågen. Precis som för en vecka sedan stannade den på 66,6 kg, trots avhållsamhet från onyttigheter även denna vecka.

Vad ska jag hitta på nu då för att få maximal effekt sista veckan?

Förra veckan var jag med min kulturgrupp på teater. Denna gång hade jag med mig Mats också, och vi såg musikalen Spamalot.

Spamalot är en "rip-off" av filmen "Monty Python and the Holy Grail". Delar av Sveriges humorelit medverkade; Henrik Dorsin, Johan Glans och Adde Malmberg. Henrik Dorsin var inte så rolig som jag hade förväntat mig, men Johan Glans var som vanligt skitkul.

En för mig ny bekantskap var Robert Rydberg som gjorde kollektiv-bonden Dennis som pratade en hysteriskt rolig östgötska. Snygg var han också:


Snodd från www.robertrydberg.com

Pjäsen var väldigt mycket Monty Python, till exempel att det var tecknade inslag, men även att det var VÄLDIGT grabbigt... Alla stora roller spelades av män, tjejerna som medverkade hade som huvuduppgift att vara lättklädda och vackra.

Sammanfattningsvis tyckte jag det var underhållande men lite väl utdragna sång- och dansnummer för min smak.

Det här är den första av böckerna om polisen Gunnar Barbarotti, men det är inte den första jag läser: För ungefär ett år sedan läste jag Berättelse om herr Roos, som jag tyckte mycket om.

Människa utan hund tyckte jag inte lika mycket om, det kan jag säga på en gång. Visserligen undrar man vad det är som har hänt, och visserligen är Barbarotti lika sympatysk. Men den familj som första halvan av boken handlar om är inte det minsta symaptisk.

Precis som i berättelse om herr Roos är det nämligen så att den första halvan av romanen handlar om de personer som blir utsatta för och begår brotten. I det här fallet är det ett lärarpar som ska gå i pension, deras tre vuxna barn med familjer (utom den misslyckade Robert, han har ingen familj, däremot har han lyckats göra sig känd genom sin medverkan i en dokusåpa där han blivt Runk-Robert med svenska folket).

Det tragiska med den här famijen är att de överhuvudtaget inte verkar hysa några varma känslor för varandra, allt handlar bara om att upprätthålla en fin yta (och där har ju Robert redan förstört för dem alla, tycker de).

Det är inte lätt att läsa tvåhundra sidor där man inte kan identifiera sig med, eller ens sympatisera med, någon enda av karaktärerna. Här tycker jag nog att Nesser har misslyckats - visst finns det en blandning av ont och gott i oss alla?

Från och med att Barbarotti kommer in i handlingen, och det blir en deckare av alltihopa, får man sin belöning för att ha stått ut med eländet. Nu ska det lösas brott, och samtidigt får vi umgås med den nyskilde Barbarotti, hans dotter och hans kollegor, och även vara med på ett hörn när han träffar en ny kvinna.

Jag tycker som helhet att boken var läsvärd och till och med bra, men inte var den lika bra som Berättelsen om herr Roos inte, och inte kan den mäta sig med Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö.

I april var jag ute och fotograferade ett blivande bostadsområde. Då såg det ut så här. Nu, ett halvår senare har jag varit där igen.


De första husen börjar se ganska färdiga ut



Från kullen med vattentornet i bakgrunden ser man att huskroppen har blivit ungefär dubbelt så lång på ett halvår



Nya huskroppar har också börjat byggas

Välkommen tillbaka om ytterligare ett halvår och se vad som har hänt då!

Ibland, inte så ofta, men ibland, använder jag stativ när jag fotar. Senast när jag tog porträtten på Siri och interiörbilden med min spelande familj.

Stativet har jag ärvt av min far, vars fotointresse blomstrade på 50- och 60-talet. Jag skulle tro att stativet är från den tiden. Detta foto av det är dock taget nu ikväll!



Även om det inte har hänt lika mycket när det gäller utvecklingen av stativ som av kameror så känner jag ibland en längtan efter ett modernt stativ! Fötterna på detta har en tendens att glida isär, och vill man vrida kameran bara lite så lyckas man rubba läget på den först efter att ha kämpat en stund, och då kommer den garanterat att vridas mycket.

Fler exempel på "gammeldags" hittar du i veckans tisdagstema.

Om du vill baka en kaka, till exempel till din pappa på fars dag, men inte orkar gå och handla och inte har smör eller vanligt socker hemma, och bara ett ägg, då kan du göra som Alida gjorde igår:

Rör ihop
1,5 dl mjöl (i vårt fall glutenfri mix, vetemjöl är det självklara alternativet),
2 tsk vaniljsocker,
0,5 dl farinsocker,
2 msk kakao (eller mer om du inte har en pappa som inte är så förtjust i mörk choklad),
2 tsk bakpulver,
1,5 dl mjölk,
1 ägg,
2 msk rapsolja,
0,5 dl flytande honung.

Fördela i muffinformar.

Grädda i 200 grader tills de fått fin färg och är lagom kladdiga.

Det blev gott!

Ja, även jag är nyklippt och fotograferad, men när jag ser bilderna på mig själv är jag inte alls så vacker som jag hade tänkt (håret är vackert, men resten...).

Siri däremot blev kanonfin!







...och visst börjar jag bli ganska duktig på att fotografera och efterbehandla? Men jag önskar jag hade ett lite bättre objektiv, en 50 mm 1,8 skulle vara välkommen i min kameraväska...

Idag när jag var ute på promenad med kameran och Jenson tog jag vägen förbi några bollplaner i förhoppning om att kunna fotografera "spel". Det är nämligen temautmaningen på Nikon Forum just nu (sista dagen i morgon).

Alla bollplanerna låg tomma och övergivna.








...kanske beroende på att bollen gått förlorad upp i ett träd.



Men sedan hittade jag något helt annat som, om jag inte tar fel, är ett spel!



När jag kom hem till min familj blev det alldeles uppenbart att jag gått över ån efter vatten. Varför leta spel utanför hemmet när det finns i överflöd i mitt eget vardagsrum...

Den första graffitin jag förevigade satt på en skorsten på ett hustak - den såg jag från vår lägenhet på fjärde våningen.



Nästa är ett elskåp i närheten av Sagrada Familia.



Slutligen tre fönster dekorerade med cykel-lik.

       

Det är faktsikt ingen som har tyckt jag är knäpp som tackar nej till kaffebröd - eller i alla fall har ingen sagt det...

Agneta ser det som ett experiment: Blir man smalare om man späker sig en månad? Hon hoppas att resultatet ska bli att man inte blir det, så att vi med gott samvete kan fortsätta leva gott.

Kalle F tycker att poängen är att utmana sig själv. Han menar att det kan ge lika stor tillfredsställelse att avstå från att äta chips som att äta en påse chips. Precis så tycker jag också!

Basilika de la Mercér är en kyrka i Barcelona, alldeles i närheten av där vi bodde, vi praktiskt taget snubblade över den första morgonen när vi strosade iväg från vår lägenhet. Basilikan är byggd på 1700-talet och en av få byggnader i barockstil i Barcelona.

Här ser vi kyrkan bakom ett gäng turister på segway-tur.



Lägg märke till byggnaden till vänster om basilisken (förlåt jag menar basilikan). Mellan den och själva basilikan går det ett par vackra "korridorer":



Sådana här inbyggda broar mellan byggnader är veckans tema i veckans hus, och därmed har jag mitt bidrag på plats!

Efter den senaste tidens gråväder var det välkommet med en färgsprakande solnedgång i dag.





Den som känner igen silhuetterna vet var jag befann mig vid halv fem-tiden i eftermiddags.

Fler silhuetter hittar du via veckans TisdagsTema.

Denna första vecka har jag genomfört alla mina planerade aktiviteter (som min prohjektledarkompis Agneta skulle ha uttryckt det), nämligen:

- Inget godis, snacks eller kaffebröd
- Inget vin utom ett glas till maten på fredagar och lördagar
- Träna minst tre gånger i veckan
- Mer och nyttigare frukost
- Måttfullhet med övrig mat

Uppföljningen i morse skedde bara med hjälp av vågen, måttbandet får vänta till halvtid. Men vikten var över förväntan, det vill säga under förväntan, nämligen 66,7 kilo. Jag har gått ner 1,5 kilo på en vecka!

Nu är det bara att fortsätta i samma anda.

Det går framåt så sakteliga. I helgen har vi grävt ner elkabel ut till stugan också, förutom att spackla och måla fönster.

Är definitionen på gatufoto att det är folk man inte känner på bilderna? I så fall platsar dessa.



Strandraggare.


Snygg bänk med matchande kvinna.



In i den här butiken försvann Kalle och kom aldrig mer ut. Eller när jag tänker rätt på saken så kom hon nog till slut.


En av gränderna utanför vårt hus.

Vattnet var fullt av surfare som låg och väntade på en bra våg.
Då och då ställde sig någon på brädan.
Jag hade inte teleobjektiv på kameran, så mina bilder blev inget att ha.
Men jag använde dem till att träna på att göra kollage.



Fint ljus i alla fall! Och vilken kontrast mot den förra bilden i bloggen, även om det också är vatten.

Ovanligt varmt höst vi har, idag har det varit mellan 10 och 13 grader. Men mulet.



Fler mulna foton hittar du via TisdagsTema.

Utgångsläge:

Magen där den är som tjockast (strax under naveln och runt hela kroppen på samma höjd): 93 cm
Midjan där den är som smalast: 79 cm
Vikt: 68,2 kg

Intag:

Frukost
Jag åt grovt bröd med skinka och en liten tallrik yoghurt med musli och blåbär, istället för mina vanliga två skivor rostat vitt bröd med marmelad. Klart godkänt.

Lunch
Jag hade med en matlåda bestående av falukorv och pulvermos. Nej, varken nyttigt eller gott. Förbättringspotential!

Middag
Vegetariska grillspett med wokade grönsaker (i ärlighetens namn, jasminris och jordnötssås också), till efterrätt färsk ananas.

Mellanmål under dagen
Grovlimpa med skinka. En banan. En apelsin. En arbetskamrat hade ställt fram skålar med smågodis på eftermiddagsfikat, men jag tog inte en enda bit. Mycket bra. 


Träning:

Tisdagar ska jag enligt planen gå på lunchgympa men idag var jag med och höll i en utbildningsdag för mina kollegor, så det sprack. Däremot tränade jag en halvtimme på kvällen, med min personlige tränare på Wii. Bra.