Emmas

Här kommer ett par exempel på ovanliga grindar och grindstolpar i Sollentuna:


1. Staketet är helt normalt, grinden traditionell - men stolparna !? Är det flygplansstjärtar eller bakre delen av mini-u-båtar...?


2. Staketet runt hela tomten, inklusive grinden, är av rostfritt stål!

I Ramsberg är grindarna inte lika spektakulära, men jag har ett exempel på en söt liten grind i min Ramsbergsblogg. 

Denna fantastiska grind skapad av Gustav Vigeland tog jag kort på i Frognerparken i Oslo:



Många fler fina grindar och grindstolpar hittar du hos Hedwig denna vecka.

varav 14 cm klack.

Idag blev det grönt - nu är det fler träd som skiftar i grönt än som inte gör det. Härligt!

...men nu är det bara en arbetsdag kvar - sedan är det långhelg och jag får somna om hur många gånger jag vill! Såna mornar gillar jag.


Se fler illustrationer på temat morgon hos... ja hos vem? Jag lägger en länk till Smäm.

Ikväll är månen så vass att man skulle kunna sticka sig på den.

Se fler vassa saker (och kanske lite vass) på veckans tisdagstema.

Idag är det kallt och snöblandat regn. Men det är ändå vår, i alla fall  på min torsdagsbild, som denna gång kommer först på fredan...



Jag och mina tjejer hade skapande kväll igår, satt runt köksbordet och målade akvarell på temat "I skogen". Temat tog vi från Smäm som har valt veckans torsdagstema.

Tyvärr var det sent när vi blev klara, och då var färgen fortfarande för blöt för att scanna. Så jag blev en dag försenad.

...nämligen kaninmat! I en korvbrödspåse.


Kaninmat
Vill ni ha?

Sjlälvklart vill vi ha!

Jag tror knappt det är sant. Visserligen vinner man inget annat än äran, men vilken ära i den här konkurrensen... Omröstningen pågår tills på söndag, så än kan mycket hända. Därför passar jag på att glädjas så länge det varar. Så här ser ställningen ut just nu:


Jo förresten, utöver äran så får vinnaren anordna nästa temautmaning. Så jag funderar på vad det ska bli om (OM!) jag vinner.

Det här mailet kom till oss på miljöförvaltningen idag:



Det tyckte jag var kul!

Om du ännu inte har varit inne på e-tjänsten tycker jag du ska göra ett besök (åtminstone om du bor i Stockholm):

Livsmedelsinpektioner

Och jag är alltså en av dem som jobbat fram detta! Men avstavningen av "snabbmats restaurang" utan bindestreck var det inte jag som gjorde...

Det var ett tag sedan jag deltog i VeckansHus. Men nu har jag tagit mig i kragen och besökt "mitt bostadsområde" för tredje gången. Jag tog alltså kort på samma område för ett år sedan och för ett halvår sedan.


Idag var det visning! Det var fullt med bilar, och folk som gick omkring med prospekt i händerna.


Balkongmöbler och gardiner tyder på att inflyttningen har börjat.


För de två nyaste huskropparna dröjer nog inflyttningen.

Svaret på bildgåtan! Humlans högra bakknä.

Ser du vad detta är?

Vår stationära dator håller på att lägga av, och jag håller på att bryta ihop... Men i går lyckades Mats hålla liv i den så länge att han kunde kopiera alla program och alla filer till en fristående hårddisk. Mats är min hjälte!

Men det roliga är att på jobbet är det jag som är hjälten när det gäller datorer!
Serier med tecknaren själv i huvudrollen är veckans torsdagstema, och fler bidrag hittar du hos Emilia.

Vi hade en riktigt fin påsk på landet, i vårt delivs renoverade kök. Jag väntar med att lägga upp bilder på köket tills det är klart!

Idag är det torsdag och det betyder torsdagstema. Veckans illustrationsutmaning kommer från Emilia, och hon har valt temat mönster. Eftersom det inte är vilken torsdag som helst utan skärtorsdag så är det säkert fler än jag som gör ett mönster med påskmotiv!









Jag brukar inte göra mönster, det var kul! Det blev som ett julklappspapper, fast med påskmotiv (påskklappspapper?). Men jag var lite oinspirerad när jag ritade de bilder som ingår i möntret, så själva idén, motivet, är inte det roligaste får jag erkänna. Det ska bli kul att kolla runt och se vad andra har hittat på för mönster!

Kul när det man har jobbat med senaste året blir uppmärksammat!



...och du behöver alltså inte gå via Expressen, utan kan gå direkt och söka i "hela listan".

Alida tyckte jag skulle lägga in en länk till min blogg från siten, och det hade ju varit roligt om några av de 56.000 besökare vi hade första dygnet hade hittat hit också...

Länge sedan jag skrev om någon bok! Den här fick mig att tänka på en artikel i DN om betygen - att en rätt stor andel av de svenskauppsatser som av elevens ordinarie lärare fått MVG hade fått IG när de rättades av en utomstående.

Denna bok hade kanske refuserats om förläggaren inte visste att det var Oates som skrivit den. Språket är nämligen fullt av fel; jättelånga meningar, massor av parenteser, paranteser inuti parenteser, massor av fotnötter (ibland halva sidan) och så vidare.

Men som min svensklärare sa, när man väl behärskar språket är det tillåtet att bryta mot reglerna, om man gör det som ett medvetet stilval. Kanske var det så det var med de elever som fick MVG av sin vanliga lärare? Denne visste att eleven behärskade språket och att stilbrotten var ett medvetet val Det visste inte den utomstående betygsättaren.

I detta fall upplevde i alla fall jag som läsare det inte som störande, åtminstone inte efter ett tag när man hade vant sig.


JonBenet Ramsey

För att övergå till bokens handling så är det även här en del att fundera över. Oates har tagit på sig att berätta om en verklig händelse ur en verklig persons synvinkel. Namnen är visserligen utbytta, men det står uttryckligen i baksidestexten att det handlar om ett verkligt fall: En sexårig skönhetsprinsessa hittades mördad i familjens hem. Mordet blev aldrig uppklarat.

Oates har alltså skrivit en roman om detta, utifrån flickans storebrors synvinkel. Det framgår inte att hon skulle ha hans medgivande till att göra det. Hon presenterar också, i slutet av boken, hur det gick till, vem som var den skyldiga.

Får man göra så?

Romanen handlar mindre om brottet än om personerna - den äregiriga mamman, ute efter barnens berömmelse som en väg in i sociteten, den frånvarande pappan som ägnar sig åt karriären och älskarinnorna på bekostnad av familjen, offerlammet, den vackra och självuppoffrande Bliss som gör allt för att hålla sin mamma på gott humör, och så framförallt då, den bortglömde och undanskuffade brodern som berättar sin och familjens historia tio år efter tragedin.

Personerna är träffsäkert skildrade och känns äkta i allt sitt elände och med alla sina brister - vilket jag alltså upplever som ett problem då man samtidigt talar om att historien grundar sig på en verklig händelse (som tydligen varit mycket uppmärksammad i media i USA). Är det ok mot de verkliga peronerna att måla upp dem på det här sättet? Jag vet inte om jag tycker det.

Jag illustrerar den här recensionen med en bild på verklighetens Bliss, som inte hette Bliss utan JonBenet Ramsey.