Men om det blir täppe har ja hem
Här är två exempel på sms jag fått av henne den senaste veckan:

Men om det blir täppe har ja hem, men nu d de ok
Rek lår :-ter utan å gör jätte utan att titta
Centralposthuset, Huvudentré: Mäster Samuelsgatan 70 (Kvarteret Blåmannen 21), byggnadsår 1898-1903, arkitekt Ferdinand Boberg (exteriör och posthallen), Franz Gustaf Dahl (planlösning), BSK Arkitekter (ombyggnad 1988-1991)[1] och Ahrbom & Partner (ombyggnad 2006-2008).
Fasaduppbyggnaden ger vissa associationer till Vadstena slott, vilket inte är förvånande då Boberg var mycket intresserad av medeltida borgar och just till detta posthus hämtade han inspiration från Vadstena slott, men byggnaden är också karaktäristisk för Bobergs strävan till en självständig och modern stil. Granitsockeln gör en mjuk övergång till bottenvåningens röda sandsten, där djupt inskurna muröppningar och bildar en kraftfull arkad, dess pelare förs vidare som tunna pilastrar i mellanvåningens mur av mörkt rödgult tegel. Översta våningen är av sandsten och det mjukt rundade taket är klätt med svart skiffer.
Centralposthuset invigdes under högtidliga former av konung Oscar II den 27 oktober 1903. Postverket gav 1974 ut en frimärksserie med bland annat två vyer från huset.
Sedan mitten på 1990-talet finns inget postkontor i huset och Postens huvudkontor flyttade ut under hösten 2003. Huset renoverades under åren 2006–2008. Under maj och juni 2008 flyttade Näringsdepartementet, Arbetsmarknadsdepartementet och delar av Regeringskansliets förvaltningsavdelning in i huset.
Ferdinand Boberg har även ritat Posthuset i Malmö.
Hm, det jag tycker är det mest sevärda med huset är entren mot Vasagatan (på bilden ovan), inte entren mot Mäster Samuelsgatan; och så alla de små dekorationerna som är utsnidade i sandstenen, varav många föreställer kända byggnader i Stockholm:
Fler exempel på byggnadsminnen!
Man tycker ju att jag borde ha blivit noggrann med att titta efter vad det är i matlådan när jag tar den från kylen, efter den gången jag fick med mig av vår hemlagade hundmat.
Idag trodde jag att jag tog fisksoppa, men när jag hade värmt upp den och började äta kunde jag konstatera att det var sås från lammfäsrbiffarna i lördags. God sås i och för sig, men att äta den med sked från en djuptallrik, jag vet inte.
En arbetskamrat erbjöd mig müsli till såsen, vilket jag avböjde. Tackade däremot ja till knäckebröd och en apelsin.
Hur vet man vilka hus som är av betong? Vad döljer sig under putsen? Oftast tegel, antagligen. Vackra hus av oputsad betong är det ont om - men de finns! Första gången jag insåg hur vacker oputsad betong kan vara var när jag beökte kulturhuset i Ytterjärna. Tyvärr har jag inte några egna bilder därifrån.
Broar, trappor, pelare, källare och grunder är ofta gjutna i betong:
Men nu var det hus jag skulle leta efter! Hela hus som är av betong är oftare byggda i prefabricerade betongblock, det tycker jag är betydligt tråkigare. Dessa tråkiga betonghus är vanliga i förorten - betongförorten. Sollentuna är till största delen en prydlig villaförort men vi har ju Malmvägen:
Någon som blir sugen på att flytta hit?
Men nu på senare år byggs också betonghus. Dessa finns i ett område precis norr om Malmvägen:
De är väl fina!
Anledningen till att jag har spanat efter betonghus är naturligtvis att det är det aktuella temat i Veckans Hus.
En lagom promenad hemifrån oss är att gå till Edsbers Slott och flanera i parken och längs vattnet. Idag tog jag kameran i förhoppningen att det skulle finnas synliga ankarslut på fasaderna till åtminstone något av stenhusen i parken. Ankarjärn och ankarslut är nämligen den aktuella utmaningen i Veckans Hus.
Det första hus vi gick förbi var Edsbacka Wärdshus. Inga ankarslut.
Fortsatte ner till "brygghuset". Bingo!
Är inte detta det sötaste hus man kan tänka sig! Ursprunlingen ska det ha varit tvätteriet till Edsbergs säteri, och ha anor från 1600-talet. Idag är det café i huset, och jag kan intyga att det är lika urmysigt inne som man kan ana när man ser utsidan.
För er som inte har hittat via "veckans hus" och som inte vet vad "ankarslut" är kan jag upplysa att det är den här detaljen:
Ankarslut är en byggnadsdetalj som finns på gamla stenhus. Själva ankarjärnet är en ett metallstag som fästs vid bjälklaget. Detta förankras sedan i fasaden med akarslutet. Dessa kan ha varierande, ofta dekorativa, utformningar. Jag har, utan att veta vad de hette eller fyllde för funktion, lagt upp bilder med ankarjärn tidigare här på bloggen, t.ex. tegelhuset snett över vägen från mitt kontor och Stockholms Rådhus.
Nåväl, vi fortsatte mot själva slottet, en pampig byggnad i nyrokoko uppförd på 1760-talet. Jag spanade med spänning, fanns där några ankarslut? Nej!
...eller JO, vad är det där bredvid källardörren...?
Bingo igen!
Vi fortsatte vår promenad upp mot stallbacken, tre stora stenbyggnader som bildar ett U runt en gårdsplan. Jajemän, även här fanns ankarslut!
I de olika husen runt stallbacken finns bland annat Edsviks Konsthall, ett café och en utställning med gamla motorcyklar. Ute i parken vimlar det av folk: Barnfamiljer och pensionärer som matar fåglarna, joggare, promenörer med och utan hund. Ett trevligt utflyktsmål inte minst när vårsolen värmer!
PS! I Edsbergs slottspark är det inte bara byggnaderna som hålls samman av järnstag, utan även vissa av träden:
När jag sökte information om åldern på byggnaderna hittade jag faktisk en uppgift om att de stora lindarna på gårdsplanen är lika gamla som det ursprungliga säteriet, de ska ha planterats på 1600-talet!
Jaha då var man tillbaka på jobbet igen efter en härlig semestervecka. Vad vi har haft det bra!
Jag undrar just om inte denna bild innehåller tillräckligt mycket vinklar för att platsa i veckans TisdagsTema...
Med man, två barn, sommarstuga, hund och kombi har jag blivit vad man kallar en riktig svensson. Och vet du vad? Jag trivs med det!