Jag skulle ju skriva om 40-årskrisen i min blogg...
men det är svårt, vad ska jag skriva? Att jag blivit väldigt medveten om utseende och ålder, både vad gäller mig själv och mina medmänniskor, på sistone. Jag som aldrig brytt mig nåt särskilt om det förut.
Jag vill inte "vara snygg för min ålder" - jag vill vara snygg!
Jag vill inte vara "smal" - jag vill ha fasta fina former!
Jag vill inte vara ungdomlig - jag vill vara ung!
Men å andra sidan är jag rätt nöjd med att vara ungdomlig, smal och snygg för min ålder... (om det nu är så???)
Det som känns tungt är att jag inte ens kan fantisera om att bli elitryttare eller filmstjärna längre. Ok, jag trodde aldrig att jag skulle bli det, men nu är det definitivt för sent. Ska jag ha drömmar för framtiden så är det mina barns framtid jag får fantisera om, och min roll i drömmarna är att vara den stolta modern. Hur kul är det? Eller har jag fel, finns det fortfarande en framtid för den som är 40?
När jag kommer att tänka på att jag har 25 år kvar till pension får jag lite perspektiv på åldern. Det mesta av (arbets-)livet har jag ännu framför mig.