Emmas

"Sjuggan i vattnet" av Inger Frimansson var ingen deckare, även om bokförlaget försökte få oss att tro det när de skrev baksidestexten. Jag vet inte ritktigt om man kan kalla det en kriminalroman heller, fast jo, ett par av karaktärerna i boken var ju mördare, och ett par av karaktärerna försökte komma  på vart en försvunnen person hade tagit vägen, och en av karaktärerna var polis (fast han var samtidigt den ende som framstod som en skurk, mörderskorna var rätt så sorgliga och trevliga personer). En bra och annorlunda roman! Påminner lite om en som jag läste i somras som heter "Tuppen är död" av Ingrid Noll.

"Hemma hos Martina" var en riktigt rolig bok, åtminstone för en medelklasskvinna i 40-årsåldern som jag. Kände igen mig massor, och skrattade, om inte högt, så i alla fall tyst för mig själv, flera gånger.