Emmas

När jag var ung en gång för länge sen, minns jag att jag öppnade ett mjölkpaket och konstaterade att det var fil i paketet. Jag trodde att mejeriet hade fyllt fel produkt, men mamma avfärdade det med att åskan hade gått. "När det åskar kan mjölken surna".

Senare under min utbildning i livsmedelshygien frågade jag hur det kom sig att mjölken surnar vid åska. Föreläsaren (Bengt berglund om jag inte minns fel) avfärdade detta totalt, om surnad mjölken sammanföll med åskväder berodde det förmodligen på att båda kunde förknippas med värme.

Idag har jag snubblat över påståendet igen - och detta väckte min nyfikenhet. Gjorde en sökning på webben och hittade följande:

1. Utdrag ur skoluppsats:

I våras kom det en metrolog till vår skola. Det var en kvinna som kom hit från miltärkontoret, som jobbade med väder rapporter. Hon berättade om hagel och hur det blir hagel. Ju högre och närmare kallfronterna, desto hårdare blir haglet. nästan samma sak som ösregn då de blir tjockare vatten "dom håller i varandra".Det var en tjej som frågade om en tyfon var likadan som en tornado, och tromb och hon svarade att de är likadana men de har fått olika namn. hon berättade också om åska, man kan känna sig konstig när väder är lite tryck. Och mjölk blir sur. Kan också känna sig mår illa och huvet bli tung.

2. Diskussion om ifall grädde blir hård, lättare att kärna smör med mera på ett diskussionforum "kolhydrater i fokus"

3. Från en privat hemsida som handlar om hur det var förr i tiden:

När det blev åska skar sig tjuckmjölken, den blev som glöttermjölk. Den blev väldigt tunn och blaskig, men det gick att äta den. Åskväder det var inte bra åt tjuckmjölken. Det gick att göra ny om man tog vasslan från glöttermjölken. Vi hade alltid mjölken där det var som kallast. Även vanligt mjölk hade lätt att bli sur om det var åska.

Så hur ligger det till egentligen? Kan åskan göra mjölken sur, eller "hård", och vad är det i så fall för mekanism?

åtminstone blir det ingen tjejmil på söndag för jag har ont i ett knä. Det började förra söndagen när jag var ute och sprang. Sedan hade jag lite ont hela tiden, men gav mig ändå ut igen på tisdagen, jag vill ju vara duktig och träna! Idiot! Nu har jag riktigt ont hela tiden, och mest när jag går i trappor eller backar. Att springa är inte aktuellt.

Jag som har varit så duktig oh sprungit tre gånger i veckan sen vi om hem från Italien, och det kändes så himla bra, både orken och farten var nu på slutet vad som krävs för att springa tio flacka kilometer på en timme och jag är jättelessen att det inte blir "upp till bevis" nu när jag är på topp! Hoppas bara att det går över!!

så nu är det två som har hoppat från våran balkong.

Peter, som han heter, blev inlåst när Alida av gammal vana låste polislåset när hon gick till skolan. Peter hade bara fått nyckel till under-låset. Han fick tag på Mats, men tyckte inte att han hade tid att vänta på att bli utsläppt... Det gick bra.

och det mest fantastiska är att inte bara Siri utan även Alida tyckte det var gott!

Det var svårare än jag hade trott att få loss tillräckligt hela kålblad. Men sen gick det lätt att koka dem och sedan linda in en klick fyllning. Fyllningen gjorde jag av mathavre som jag kokade och blandade med morot och lök som jag fräst ihop, sen rörde jag ihop med rapsolja och kryddade med örtsalt och vitpeppar. Jag la knytena i en ugnsform och penslade med en blandning av olja, vinäger och sirap. Sen fick de stå i ugnen medan jag kokade potatis, gjorde brunsås och dukade med lingonsylt och rivna morötter. Mums!

Mordet på Harriet Krohn av Karin Fossum. Detta är, i motsats till vad baksidestexten påstår, inte en deckare om kriminalaren Konrad Sejer. Visserligen förekommer Sejer, men bara som en biperson. Huvudperson är istället mördaren, och boken är skriven helt och hållet utifrån hans perspektiv. Rätt så intressant faktiskt.

Skendöd av Per Källén. Köldforskaren och läkaren David blir indragen i en mordhärva. Ok, det känns lite väl tillrättalagt ibland, men jag tyckte ändå det var en bra deckare.

Snygg av Joyce Carol Oates. En ungdomsroman, köpte den till Alida, läste den själv också. En sån där lite mystisk bok där man inte riktigt förstår vad som händer. Det gillar jag.

Italienska skor av Henning Mankell. En bok om svek, ensamhet och död. Det låter inte så kul, men det är också en bok om vänskap, tröst och framtidstro. Jag gillade den.

Siri och hennes Sollentuna-kompisar tycker det är kul att ses efter semestrarna. Om en vecka börjar skolan!

I våras började jag på "Ankomstens gåta" av V.S.Naipaul. Jag tyckte att den var rätt tråkig men eftersom den är skriven av en nobelpristagare misstänkte jag att det snarare var mig än boken det var fel på. I samma veva läste jag i DN Kultur om läsning. Där påstod någon att om läsning ska vara utvecklande måste man läsa "över sin komfortnivå". Så därför har jag käpat på och i gårkväll läste jag ut den. Jag har tidigare läst "Ett hus åt mr Biswas", den gillade jag. Men allvarligt talat, den här boken var tråkig, bara en massa beskrivningar av miljöer och personer. Hur kan den saluföras som en roman? Så vitt jag kan bedöma har den ingen handling och är totalt självbiografisk. Det bästa jag kan säga om denna bok är att jag har somnat gott om kvällarna. Har den ändå givit mig något mer än så? Ja, kanske, även om jag tyckte att den var tråkig skulle jag inte säga att den var dålig. Kanske har jag utvecklats av att läsa den?

Under tiden har jag unnat mig lite andra läsupplevelser. I början på sommaren läste jag "Kvinnan som var en fyr" av Viveca Lärn.  Den romanen har jag själv gett i julklapp till min syster, och det är därför endast motvilligt som erkänner att den inte var så jättebra... Men lite underhållande var den i alla fall, berättelsen om den medelålders kvinnan som aldrig hade haft ett arbete eller en allvarlig relation, men som på en kurs för blivande försäljare av elektriska öronpetare träffade en intressant dansk. Det kändes som om författaren kunde ha gjort mycket mer av historien om hur kvinnan som bott hela sitt liv i det hus hon ärvt av sina föräldrar, i samband med försäljningen av huset hittade ett rum hon aldrig känt till.

Jag lånade en bok av Alida och läste fortsättningen på Linas kvällsbok, nämligen "Linas kvällsbok 2: två killar och ett hjärta" av Emma Hamberg. Möjligen var den ännu mer tillrättalagd än den första (nej, en värstingkille ändrar sig inte och slutar hascha, vänstra och slåss för att en bra tjej blir kär i honom) men den kändes ändå trovärdig när det gäller den 16-åriga tjejens känsloliv och jag grinade när jag läste...

På tåget ner till Italien läste jag "Mig äger ingen" av Åsa Linderborg. Och grinade. Fantastisk och så vitt jag kan först sann historia om Åsas barndom och hennes pappa. Mycket fin skildring av en ovanlig barndom och en ovanlig pappa, men också av att vara barn på 60- och 70-talet. Precis som med "Ankomstens gåta" funderade jag en del på vad en roman egentligen är, när man kallar si själv och de andra personerna vid sina riktiga namn, och utger berättelsen för att vara sann, är det då en roman, verkligen?

På tåget hem från Grado läste jag "Norrlands Akvavit" av Torgny Lindgren. Torgny Lindgren är en av mina absoluta favoriter, och den här boken tror jag nog hör till hans bästa! Under resan genom centraleuropa befann jag mig hos mina förfäder och släktingar i Västerbottens inland.

Någon bok till har jag nog läst i sommar, återkommer när jag kommer på vilka det är!