Läst i sommar
I våras började jag på "Ankomstens gåta" av V.S.Naipaul. Jag tyckte att den var rätt tråkig men eftersom den är skriven av en nobelpristagare misstänkte jag att det snarare var mig än boken det var fel på. I samma veva läste jag i DN Kultur om läsning. Där påstod någon att om läsning ska vara utvecklande måste man läsa "över sin komfortnivå". Så därför har jag käpat på och i gårkväll läste jag ut den. Jag har tidigare läst "Ett hus åt mr Biswas", den gillade jag. Men allvarligt talat, den här boken var tråkig, bara en massa beskrivningar av miljöer och personer. Hur kan den saluföras som en roman? Så vitt jag kan bedöma har den ingen handling och är totalt självbiografisk. Det bästa jag kan säga om denna bok är att jag har somnat gott om kvällarna. Har den ändå givit mig något mer än så? Ja, kanske, även om jag tyckte att den var tråkig skulle jag inte säga att den var dålig. Kanske har jag utvecklats av att läsa den?
Under tiden har jag unnat mig lite andra läsupplevelser. I början på sommaren läste jag "Kvinnan som var en fyr" av Viveca Lärn. Den romanen har jag själv gett i julklapp till min syster, och det är därför endast motvilligt som erkänner att den inte var så jättebra... Men lite underhållande var den i alla fall, berättelsen om den medelålders kvinnan som aldrig hade haft ett arbete eller en allvarlig relation, men som på en kurs för blivande försäljare av elektriska öronpetare träffade en intressant dansk. Det kändes som om författaren kunde ha gjort mycket mer av historien om hur kvinnan som bott hela sitt liv i det hus hon ärvt av sina föräldrar, i samband med försäljningen av huset hittade ett rum hon aldrig känt till.
Jag lånade en bok av Alida och läste fortsättningen på Linas kvällsbok, nämligen "Linas kvällsbok 2: två killar och ett hjärta" av Emma Hamberg. Möjligen var den ännu mer tillrättalagd än den första (nej, en värstingkille ändrar sig inte och slutar hascha, vänstra och slåss för att en bra tjej blir kär i honom) men den kändes ändå trovärdig när det gäller den 16-åriga tjejens känsloliv och jag grinade när jag läste...
På tåget ner till Italien läste jag "Mig äger ingen" av Åsa Linderborg. Och grinade. Fantastisk och så vitt jag kan först sann historia om Åsas barndom och hennes pappa. Mycket fin skildring av en ovanlig barndom och en ovanlig pappa, men också av att vara barn på 60- och 70-talet. Precis som med "Ankomstens gåta" funderade jag en del på vad en roman egentligen är, när man kallar si själv och de andra personerna vid sina riktiga namn, och utger berättelsen för att vara sann, är det då en roman, verkligen?
På tåget hem från Grado läste jag "Norrlands Akvavit" av Torgny Lindgren. Torgny Lindgren är en av mina absoluta favoriter, och den här boken tror jag nog hör till hans bästa! Under resan genom centraleuropa befann jag mig hos mina förfäder och släktingar i Västerbottens inland.
Någon bok till har jag nog läst i sommar, återkommer när jag kommer på vilka det är!
Under tiden har jag unnat mig lite andra läsupplevelser. I början på sommaren läste jag "Kvinnan som var en fyr" av Viveca Lärn. Den romanen har jag själv gett i julklapp till min syster, och det är därför endast motvilligt som erkänner att den inte var så jättebra... Men lite underhållande var den i alla fall, berättelsen om den medelålders kvinnan som aldrig hade haft ett arbete eller en allvarlig relation, men som på en kurs för blivande försäljare av elektriska öronpetare träffade en intressant dansk. Det kändes som om författaren kunde ha gjort mycket mer av historien om hur kvinnan som bott hela sitt liv i det hus hon ärvt av sina föräldrar, i samband med försäljningen av huset hittade ett rum hon aldrig känt till.
Jag lånade en bok av Alida och läste fortsättningen på Linas kvällsbok, nämligen "Linas kvällsbok 2: två killar och ett hjärta" av Emma Hamberg. Möjligen var den ännu mer tillrättalagd än den första (nej, en värstingkille ändrar sig inte och slutar hascha, vänstra och slåss för att en bra tjej blir kär i honom) men den kändes ändå trovärdig när det gäller den 16-åriga tjejens känsloliv och jag grinade när jag läste...
På tåget ner till Italien läste jag "Mig äger ingen" av Åsa Linderborg. Och grinade. Fantastisk och så vitt jag kan först sann historia om Åsas barndom och hennes pappa. Mycket fin skildring av en ovanlig barndom och en ovanlig pappa, men också av att vara barn på 60- och 70-talet. Precis som med "Ankomstens gåta" funderade jag en del på vad en roman egentligen är, när man kallar si själv och de andra personerna vid sina riktiga namn, och utger berättelsen för att vara sann, är det då en roman, verkligen?
På tåget hem från Grado läste jag "Norrlands Akvavit" av Torgny Lindgren. Torgny Lindgren är en av mina absoluta favoriter, och den här boken tror jag nog hör till hans bästa! Under resan genom centraleuropa befann jag mig hos mina förfäder och släktingar i Västerbottens inland.
Någon bok till har jag nog läst i sommar, återkommer när jag kommer på vilka det är!
