Emmas

De här två böckerna läste jag i "fel" ordning. Själva kriminalfallen hade ingen koppling, men däremot huvudpersonernas relation: I "Det som aldrig sker", som jag alltså läste först, är kriminalinspektör Yngvar Stubö och forskaren Inger Johanne Vik gifta och har nyss fått sitt första gemensamma barn. I "Det som tillhör mig" träffas de för första gången och lär känna varandra. Relationen mellan huvudpersonerna är mycket trovärdigt beskriven och en stor del av behållningen med böckerna, framförallt i "Det som tillhör mig" där den spirande attraktionen mellan dem skildras på ett lågmält sätt men ändå framträder så himla starkt. Härligt att en alldaglig kvinna i 30-årsåldern med omoderna kläder och en överviktig man i 45-årsåldern kan få bli förälskade i varandra, utan att det framställs som något löjeväckande eller halväckligt!

Kriminalfallen som löstes var också engagerande och välskrivna. Jag kan som vanligt inte låta bli att reta mig på alltföra osannolika sammanträffanden och så var det även i de här böckerna, men allt som allt mycket spännande!

Båda böckerna rekommenderas varmt!