Emmas

Igår var jag på Dramaten och såg Killinggänget, en lite märklig föreställning och jag hade inte helt lätt att bestämma mig för om jag tyckte det var bra eller dåligt.

Dåligt var i alla fall att det var svårt att höra vad de sa. Speciellt Robert Gustafsson och Martin Luuk hade inte tillräckligt tydlig artikulation för att man skulle uppfatta skämten. Vi satt dessutom längst upp och kunde inte se mimiken.

Själva innehållet tycker jag nog var bra, det handlade mycket om gruppdynamik och den kreativa processen. Extra kul var att det de spånade om var att bygga ett nöjesfält, och det har jag och Alida också fantiserat om. Så där kunde jag verkligen relatera.

Jag tyckte också att Johan Rheborgs "fysiska" uppenbarelse var kul, första delen av pjäsen ville han inte delta i brainstormingen eftersom han hade bestämt sig för att vara "fysisk" istället. Då kråmade han sig runt på scenen stående, liggande, dansande...