Emmas

 När jag läste baksidestexten trodde jag verkligen inte att det här var en bok för mig.

Boken utspelar sig i ett framtida Ståkkålm, närmare bestämt Hornschtull, på 2200-talet. Knegaren Toff får tag på papper och penna och ger sig till att skriva, trots att det är förbjudet. Boken hittas i ett ännu mer framtida Svärje (på 2400-talet), och detta ska ska föreställa en utgåva med kommentarer av Muhan Bentson.

Boken är absolut tankeväckande och innehåller en hel del roliga knorrar. Toff funderar mycket över den gamla tiden, det vill säga dagens Sverige, och hans funderingar kan få läsaren att inse att det inte är så självklart att ha det som vi har det idag.

Hela boken utspelar sig inte i Hornschtull, Toff kommer i kontakt med en "klubb", männsikor som liksom han är intresserade av läsning och av det gamla Sverige, och tillsammans flyr de från skyfflarna och fullmäktige i Ståkkålm och ger sig ut på en vandring söderut.

Jag ska inte avslöja hur boken slutar, men det stör mig att jag inte förstod bokens slutknorr, särskilt som jag har uppfattat att det var något av en aha-upplevelse för andra läsare?