Igelkottens elegans av Muriel Barbery

Det var Alida som tipsade mig om den här boken, som handlar om en 12-årig överklassflicka och en portvaktstant som bor i samma hus i Paris.
Förutom att de bor i samma hus har de det gemensamt att de är mycket intelligenta men gör sitt bästa för att dölja detta för omgivningen. Flickan nöjer sig med att vara bäst i klassen, något hon inte tycker kräver särskilt mycket. Tanten har teven stående på med hög volym, medan hon sitter i ett annat rum och läser ryska klassiker eller facklitteratur om filosofi. Ingen av dem pratar i onödan, av rädsla för att avslöja sig.
Båda berättar sina historier i jag-form. Halva boken går innan de överhuvudtaget nämner varandra i sina respektive kapitel. Men då....
Nej, jag ska inte avslöja vad som händer. Men så mycket kan jag säga som att jag tyckte mycket om boken. Det utvecklade sig till att bli inte bara en bok om vänskap utan också om kärlek. Vackert, vackert, vackert! och ganska avancerade filosofiska resonemang, men utan att bli för tungt och svårt.