Emmas

Jaha, då har jag fått svart på vitt att min mage är ohälsosamt stor.

Jag var nämligen på hälsokontroll hos företagshälsovården i morse. Det kändes lite onödigt; jag har både våg, måttband och blodsockermätare hemma, och blodryck och Hb-värde kollas vid blodgivning.

Det som jag tänkte kunde vara intressant var "expertens" reflektion över att mitt bukomfång ligger över riskmåttet - är detta något jag behöver oroa mig över och vad ska jag i så fall vidta för åtgärder? Jag motionerar redan regelbundet, äter hälsosamt och måttligt och har ett BMI under 21. Men hon konstaterade bara att "det är en bra idé att hålla koll på om byxorna börjar kännas trånga".


Efter besöket insåg jag att jag svarat "nej" på frågan om jag har några sjukdomar i släkten. Något som nästan måste betecknas som tragikomiskt med tanke på att:
- min bror, mamma, mormor och två mostrar har respektive har haft skelleftesjukan;
- min äldsta dotter, min mamma och min syster har haft struma;
- min yngsta dotter har diabetes, glutenintolerans och nedsatt sköldkörtelfunktion;
- min pappa har alzheimers.
Hur tänkte jag då? "Jag orkar inte prata om eländet"?