Emmas

När jag och Mats gifte oss sjöng vår kompis Roffe i kyrkan, han sjöng Louis Armstrongs What a wonderful world. Sedan dess har jag alltid tänkt att det är vår sång. Texten är så vacker och sentimental. Så min andra tanke när jag såg att veckans torsdagstema skulle vara illustration till en textrad från en favoritlåt var att jag skulle välja den: 

 

I see trees of green... red roses too
I see em bloom... for me and for you
And I think to myself ... what a wonderful world.

I see skies of blue..... clouds of white
Bright blessed days....dark sacred nights
And I think to myself .....what a wonderful world.

The colors of a rainbow.....so pretty ..in the sky
Are also on the faces.....of people ..going by
I see friends shaking hands.....sayin.. how do you do
They're really sayin......i love you.
I hear babies cry...... I watch them grow
They'll learn much more.....than I'll never know
And I think to myself .....what a wonderful world

The colors of a rainbow.....so pretty ..in the sky
Are there on the faces.....of people ..going by
I see friends shaking hands.....sayin.. how do you do
They're really sayin...I ....love....you.

I hear babies cry...... I watch them grow
You know their gonna learn  
A whole lot more than I'll never know
And I think to myself .....what a wonderful world
Yes I think to myself .......what a wonderful world

 

Men när jag läst igenom texten började jag fundera på om det är för tråkigt, eller för svårt. Vill jag rita regnbågar och blommor? Hur ritar man barn som växer upp och lär sig mer mer än jag någonsin vetat?

 

Min första tanke var Magnus Uggla - min favoritstrof från låten "Ja just du ska va gla":

 

Här snackar vi kontraster! Så vad ska det bli? Någon av dessa, eller nåt helt annat? Kika in på torsdag så får du svaret!